Länk till Pireva startsida

”När väglaget är som tuffast gäller det att tro på sig själv”

Som chaufför på Pireva känner Sarah Pettersson till Piteå kommun utan och innan. Hon hittar till ensliga adresser, har koll på soprum och koder och vilken väg som är bäst att ta sig dit. Att hon började just på Pireva direkt är till stor del tack vare hennes pappa Micke, som idag också är en av hennes närmaste kollegor.

Det är lätt att tro att jobbet som sopbilschaufför är enformigt. Den myten slår Sarah hål på direkt.
– Det finns så många områden att köra som på sina vis har olika utmaningar. I arbetsgruppen varvar vi områden så ingen dag är den andra lik. Det är inspirerande att få se olika ställen varje dag, berättar Sarah, som jobbat på Pireva sedan 2021. 

Familjeträff på Pireva
Att Sarah blev yrkeschaufför var ingen högoddsare. Hon hade gått transportprogrammet på gymnasiet och valde att gå i pappa Mickes fotspår.
– Pappa har jobbat på Pireva länge och har alltid pratat gott om sin arbetsgivare. Så jag hade en bra känsla för jobbet redan innan jag började här och nu när jag jobbat några år så är det precis så bra som jag trodde att det skulle vara. Det känns självklart att det är här jag ska jobba.



I perioder får Sarah och Micke även sällskap på jobbet av Sarahs yngre syster Sanna, som hoppar in som vikarie under perioder av högtryck i bolaget.
– Det är jättekul att få jobba med sin närmaste familj. Att jobba varje dag med min pappa som också är min bästa vän adderar en ny nivå till vår relation. Vi träffas varje morgon och varje eftermiddag på garaget, vi möts ofta på vägarna och äter dessutom ofta lunch tillsammans, berättar Sarah.

Ett socialt jobb
Sarah beskriver chaufförsjobbet som socialt, eftersom hon under en arbetsvecka träffar många Piteåbor i många olika områden.
– De flesta är trevliga och vill prata. Alla vill ju bli av med sitt skräp så är fint att få bidra till att kunderna blir glada.

Av alla områden i Piteå kommun kör Sarah gärna i centrala stan, som den sociala individ hon är.
– Det kan vara lite extra krångligt att köra i stan eftersom det är mycket folk, många har bråttom och sopbilen är mer i vägen. Samtidigt är det där jag träffar mest folk och där jag får vara mer i rörelse. Villakvarter är lugnare och det är fint att ha det som omväxling också.

Teknikens hjälp
Till sin hjälp, oavsett område, har Sarah ett tekniskt stöd i sopbilen. Datorn visar detaljerade kartor och vilka områden hon har kvar, vilka hon har kört och var soptunnorna står.
– Det finns rutter och listor vi ska följa men det är fritt att välja rutt inom området. Om det börjar närma sig lunch kan jag exempelvis passa på att ta ett område före ett annat, om jag ändå är i krokarna. Det är skönt att ha en lista att utgå ifrån men det är också fint att det går att variera på många sätt.



På Pireva jobbar ett 20-tal chaufförer som kör sopbilar, containrar och flakbilar. Sarah beskriver gänget som sammansvetsat med en bra sammanhållning.
– Vi täcker upp för varandra och hjälps åt om någon till exempel är sjuk. Jag känner mig alltid trygg på jobbet och i arbetsgruppen, det är viktigt. 


Ute i alla väder
Oavsett väderlek ska kunders avfall hämtas in. Det spelar ingen roll om det är spöregn, medelhavsvärme, snålblåst eller snöstorm.
– Vädret kan ställa till det och det kan vara minst sagt tålamodsprövande många gånger. När vädret, väglaget och förutsättningar är som tuffast gäller det att vara sansad och tro på sig själv.



Samtidigt finns det stunder då vädret kan vara helt underbart.

– Under hösten har jag fått uppleva många fina morgnar. När solen står lågt, löven lyser gula och jag sitter i lastbilen och lyssnar på musik och dricker kaffe på väg till dagens första område, då finns det inget jag klagar på. Den stunden är idyllisk.

____

Namn: Sarah Pettersson
Gör: Chaufför på Pireva
Jobbat här sedan: 2021
Bakgrund: Började på Pireva direkt efter gymansiet.
Starkaste minne från karriären på Pireva: "En gång skulle jag greppa tag i en soptunna och rulla fram den. Just när jag sätter handen mot handtaget sticker det ut en mus ur ett hål i tunnan. Jag blev så paff! Jag var inte beredd på att den skulle vara så nära och dessutom titta mig i ögonen. Det måste ha varit en rolig syn om något såg mig flyga baklänges."